JULÖL:
Seden att dricka ett speciellt öl till jul går tillbaka till vikingarnas midvinterblot som var den största av alla offerfester. Midvinterblotet hölls på årets mörkaste dag för att locka tillbaka solens livgivande strålar. På den tiden gick det inte att förvara öl mer än kanske någon vecka efter jäsningen innan det surnade och därför bryggdes ett särskilt öl till varje blot.
Ansgar kom till Sverige, Olof Skötkonung lät döpa sig och de gamla asagudarna åkte så småningom ut. Men dryckesriten behölls, fast Oden, Njord och Frö byts ut och riten tillägnas i stället Jesus och Jungfru Maria.
”Drickandet var en plikt som inte fick försummas. Drickandet var ett offer vilket krävde gemenskap. Denna dryckeskultur var så fast förankrad i folkets livsuppfattning och religiösa föreställningar att kyrkan inte bara var nödd att bibehålla den, nödtorftigt kristnad, utan till och med stadga böter för den som avstod från denna allt annat än kristna rit” skriver Thomas Hedman i sin betraktelse över julölets historia.
KÄRVEN:
Den gamla odlingskulturen bevarade sitt vetande på ett mindre elektroniskt sätt, riter och traditioner fördes vidare med vissa åtgärder. Att den sist skördade kärven säd var helig hade väl en förklaring i att det var viktigt att spara säd som utsäde att det sedan kom det att bli en högstatus handling att visa att man hade så gott om spannmål att man kunde offra en julkärve till Odens häst som man sa här uppe i Norden.
Kyrkan gjorde vad den kunde för att åstadkomma ett förbud mot den hedniska sedvänjan som levde kvar i de djupa skogarna, att sätta ut en julkärve, men de misslyckades och nu säljer kyrkan julkärvar på sina julbasarer, till Sleipners glädje. Så det kan bli!
LUCIA:
Så den magiska Lussenatten, som var årets längsta kunde man inte låta bli att uppmärksamma. Man kunde ju inte veta vad som skulle hända då! Djuren kunde tala den natten och Lusse återvände med ljuset. Lucifer, ljusbäraren blev den avsatte gudomen som av den växande kristenheten, i sedvanlig ordning, blev djävulsnominerad. Avsatta gudar blir alltid djävulsförklarade, några få undantag finns det dock vid de sällsynta toleranta tidsåldrarna i mänsklighetens historia.
Att kyrkan i Sverige med sin sedvanliga nit hittade ett katolskt helgon med ett ljudhärmande namn
gjorde avsteget från den rena protestantiska läran och införde en bit katolicism i Sverige följer bara traditionen. Det är bara på två ställen som Lucia firas i Sverige och på Syrakusa, att ingen har funderat på det tidigare!
Men det finns dokumenterade traditioner om hur Lusse firandet levt vidare i de djupa skogarna i Värmland. De sedvänjorna liknade mer dagens firande där öl, vin och mat intar en betydande plats!
Seden att bära ljus i pannbandet var ursprungligen törestickor som man bar i munnen eller fäste i pannbandet när händerna var fulla av annat.
Summering:
Numera firar vi både Lusse, Jul och Nyår och ursprungligen var det förmodligen av samma orsak
solens återkomst något som närmast är helt bortglömt idag. Det lever kvar som en liten notis i den svenska almenackan att det är midvintersolstånd i år den 21 dec. I de flesta almenackorna finns det inte med överhuvudtaget
